Gianni Vattimo gör det inte lätt för oss. Om Gud talar han inte, utom i samband med Nietzsches tal om Guds död. Enligt Vattimo kommer Heidegger till samma resultat: det mtafysiska varandet är slut. Det går inte mera att tala om "den yttersta verkligheten" i en värld, som är så splittrad som vår (post)moderna värld.
Nu försöker Vattimo dock hitta en utväg ur detta dilemma. Han säger att när den yttersta (över)verkligheten inte mera finns, så finns det en möjlighet för religionen att dyka upp i den seriösa diskussionen på nytt.
Vattimo ser det moderna varandet som tilldragelser (händelser) och anser att varandet härigenom försvagas. Det kan man hålla med honom, ju mera subjektivt objektiva varanden som finns, dess mindre betydelse kan man ge åt varje enskilt fundernade kring vår existens. Vattimo anser också, att detta "svaga" tänkande alltid har varit typiskt för religionerna. Han tar upp som exempel kristendomens hjälpsamhet mot de utstötta och dess försonande lära genom Kristi död.
Vattimo anser nu, att vår tids fortgående splittran (dekadens)kan gå i diskussion med religionernas "svaghet" för marginaliserade grupper och tilldragelser. Om jag har förstått Vattimo rätt, så kan Gud inte mera dras in i denna postmoderna diskussion mellan sekulariseringen och religionerna.
Cedà Mp3 Download
4 år sedan
Det här verkar invecklat.. Jag forstod inte alls det där med "svaga" tänkande och religionerna. Måste nog ta itu med Vattimo härnest, verkar det som :)
SvaraRaderaDet lättaste sättet att förstå Vattimos tal om "svagt" tänkande (om en inte uttömmande, är att säga att det handlar om en hermenutisk medvetenhet. Ett "starkt" tänkande tror sig kunna nå fram till saken själv, medan ett svagt tänkande är medvetet om tolkningsaspekten och den osäkerhetsvaktor som finns där. POängen med talet om svagt tänknade är att det trots alla problem är möjligt, bara man inte har för höga anspråk..
SvaraRaderaSom jag uppfattar Vattimo lämnar han frågan om den personliga Guden öppen - i denna fråga kanske han är mera modern än postmodern.
Tack Jussi (och Christina och Patrik) för era kommentarer om mina tankar om Gianni Vattimos tro. Till Jussi vill jag säga stt det nog var min tolkning av Vattimos syn på det gamla gudsbegreppet. Jag har dock uppfattat att den gamla (det är väl den moderna) synen på Gud, det vill säga Gud som "ett högsta väsen, grundval och slutmål för världens tillblivelse, blev överflödig och obsolet" (Vattimos artikel, s 112).
SvaraRaderaÖverflödig därför att naturvetenskapens framsteg "röjde väg för tekniken och dess trygghetsskapande och förenkling av tillvaron" (samma sida som ovan).