onsdag 17 februari 2010

Vattimo ser en möjlighet till samtal om religionen i postmodern tid.

Hej alla igen!

Jag har förstått att Gianni Vattimo är en av de första filosoferna, som kopplar ihop Nietzsches förkunnelse om den moraliske Gudens död med Heideggers tal om metafysikens slut. Med bägge termerna menas alltså, att vår existens, vårt varande, har i sig självt blivit så babelstornsaktigt splittrat, att någon objektiv och ideal, det vill säga transcendentiell världsbild inte mera går att frambringa. Människornas olika verkligheter blir till olika händelser, som inte går att sammanfatta till en enhetlig världsbild mera.

Vattimo frågar sig, om postmodernitetens mångfald av världsbilder också betyder, att det inte mera går att tala om religionen. Vattimo har nämligen kommit till, att religiösa termer, såsom försoning eller änglar, används också av nutida filosofer utan direkt förankring i religionen. Utifrån detta anser Vattimo, att det i vår sekulariserade värld trots allt finns en tradition, som upprätthåller religionens språk, om än i försvagad form.

Vattimo anser, att detta betyder, att varat (vår existens) har en inbyggd tendens att fundera på frågor, som går utöver erfarenheten. Sekulariseringen ger alltså en postmetafysisk filosofi möjligheten, att i vår tid återgå till samtal om religionen i vår kultur. Detta ställer dock även nya krav på religionen som "måste sätta sig själv på spel." (s. 124). Någon återgång till traditionell gudsdyrkan verkar inte mera vara möjligt.

3 kommentarer:

  1. Du har säkert en viss hjälp av din förståelse av Lögstrups etik och kännedom om den teologiska diskussionen på 1800-talet när du försöker orientera dig på Nietzsches, Heideggers och Vattimos spår. För mig är det svårt att hänga med när det gäller Nietzsches tankar. Det har blivit uppenbart på många kurser att det är svårt att ge (natur)vetenskapligt bindande positiva gudsbevis. Men sedan när någon kommer med en slogan "Gud är död" är kampen avgjord... (ja, jag överdriver).

    "Någon återgång till traditionell gudsdyrkan verkar inte mera vara möjligt."

    Olav, var detta din egen tanke eller citerar du Vattimo här? Nog finns det väl en hel del "traditionella gudsdyrkare" kvar även i vår senmoderna tid.

    SvaraRadera
  2. Det viktiga när man har med Nietzsche att göra är att fråga vilken gud som är död. Det tycks mig att det är just den guden som fungerar som en garanti för mänsklig kunskap och samhällsordning som Nietzsche och hans efterföljare dödförklarar. Om jag har förstått Vattimo rätt anser han att denna guden inte har mycket med den Kristna Guden att göra.

    Vad han menar med "svag" religion är just en religion som inte kan stöda sig på den metafysik som Nietzshe och Heidegger kritiserar, utan måste bygga på mycket mera försiktiga anspråk - det man skulle kunna kalla tro.

    SvaraRadera
  3. Vattimo och om jag har förstått rätt, Nietzche, ansåg att religion, som religiöst system, hade försvagat eller hade "dött". Verkligen, religion kan vara motsats till tron. Bonhoeffer uttryckte samma uppfattning med kristendom utan religion.
    Men Vattimos och Caputos hermaneutiska tolkingar, som grundade på Heidegger, skiljer tolkningen från skriften. Viktigt är då det, vad man tänker att vad man har menat, inte vad står som skrivet.

    SvaraRadera