Introduktion till Gianni Vattimos tankar om Guds död

Hej alla!

Gianni Vattimos artikel om den Gud som är död är svårläst men intressant. Han har två utgångspunkter: Nietzsche och Heidegger. Nietzsche ansåg att Gud inte mera behövdes, Heidegger kom ett knappt halvtsekel senare till samma slutsats, men kunggjorde metafysikens slut i stället för Guds död. Det här låter ju enkelt, men vad menar Vattimo med detta.

Han säger att Nietzsche själv konstaterade, att den moraliske Guden är död, men att Guds skugga ännu länge kommer att synas i världen. Heidegger ansåg, å sin sida, att den snabba vetenskapliga utvecklingen hade lett till, att Gud blev överflödig i människornas liv. Heidegger talar alltså om metafysikens slut.

Med metafysik menar Heidegger (enligt Vattimo) den tro på en översinnlig (och ideal) världsordning, som var giltig från antiken ända till 1900-talets början. Nu har dock vetenskapens sanningar tagit över rollen som objektiva sanningar i stället för tron på de gamla platonska sanningarna om en idealvärld ytterom den empiriska verkligheten. Idealordningen har blivit verklig (fysisk) ordning och metafysikens roll är utspelad. Allt är så att säga del av vårt varande, vår existens, inget översinnligt finns mera.

Lite svårt att få grepp om, men jag återkommer till ämnet i morgon.